I 5 Historia
1646-1680 Regementets ursprung
Regementet räknar sina anor från det regemente som uppsattes 1646, sedan Jämtland och Härjedalen blivit svenska landskap
efter freden i Brömsebro 1645. Regementets förste chef var Thomas Gärffelt och regementet kom också att kallas för ”Thomas
Gärffelts regemente”, till en början benämndes det också för ”Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente”. Allmogen
fick uppdraget att sätta upp 300 knektar och det blev också begränsningen för hur många jämtar som fick ingå i regementet,
resterande delen skulle fyllas på med ”svenska” knektar.
Under Karl X Gustafs krig överfördes regementet till Polen. Delar av regementet kom att delta i slaget vid Nowodwor 20
september 1655, varifrån segernamnet på fanan stammar. Under fälttåget smälte regementet snabbt samman p.g.a. stridsförluster,
sjukdomar och rymningar, till den grad att regementet upphörde att existera som förband 1661. Resterna införlivades med det
regemente som sattes upp 1670, under befäl av Anders Planting, och benämndes enligt tidens bruk för ”Plantings regemente”
eller en annan benämning var Jämtlands regemente till fots och har från och med detta enbart jämtländska knektar. Under
kriget mot Danmark 1657 besatte danskarna Jämtland och Härjedalen. Frösöskans bjuder hårt motstånd, men tvingas ge upp
efter 2 månaders belägring. Under kriget på 1670-talet skickades regementet till Tyskland, där det åter decimerades kraftigt
av umbäranden och sjukdomar. Resterna återfördes till Jämtland i slutet av 1670-talet.
Segernamnet Nowodwor
Den 20 september 1655 stod vid Nowodwor, 3,5 mil nordväst om Warszawa, ett slag mellan svenska trupper, under rikstygmästaren
Gustaf Otto Stenbock, och en polsk, huvudsakligen, masurisk kavalleristyrka. Den svenska segern vanns efter mycket ringa förluster.
1888 års fankommitté säger i sitt 1892 avgivna betänkande ”Bland de svenska inhemska regementen, som deltogo i slaget var en
bataljon af Jemtlands fotfolk. Då detta är den enda gången som detta gamla regemente haft tillfälle att utmärka sig i någon
större strid och stormningen af höjderna på andra sidan Bugfloden är ett vackert krigsminne, anse sig kommitterade kunna
underdånigst föreslå: att Jemtlands regementes arvtagare, Jemtlands fält- och hästjägarecorpser såsom tecken till samhörighet
äfven i äldre tider med den öfriga armén, må få rätt att upptaga namnet NOWODWOR 1655 på sin fana och sitt standar.”
En anledning till att kommittén nämner att detta är enda gången som regementet varit med och utmärkt sig i en större strid
beror på Jämtlands geografiska läge. Under stormaktstiden var Danmark ett ständigt hot och en av anfallsvägarna gick från Trondheim
över fjället. Regementet med stationering Frösöskans fick allt som oftast med huvuddelen utgöra gränsförsvaret. De delar som överfördes
till armén på kontinenten blev oftast uppdelade på olika företag, varigenom ett samlat uppträdande av något större truppförband aldrig
kom till stånd, med undantag för striden vid Nowodwor.
Slaget vid Nowodwor
Kriget mot Polen 1655-1660 inleddes med en svensk offensiv mot Warszawa. Staden erövrades och den polska regenten Johan Kasimir
flydde. Karl X förföljde Kasimir med det förhållandevis stora kavalleristyrkorna och kvarlämnade infanteriet under ledning av
rikstygmästaren Stenbock. Denne fick vetskap om att polska trupper samlades i Mazovien, norr om Weichsels biflod Bug och avdelade
därför en del trupper under överste Mardefelt till Nowodwor vid Bugs inflöde i Weichsel. Artilleriet öppnade eld och därefter
bjöd Mardefelt den polske befälhavaren att kapitulera, vilket dock avvisades. Under skydd av kanoneld anlades nu en bro över
Bug och därefter påbörjades utbyggandet av ett brohuvud på fiendens strand. Fiendens ställning gick över några sandhöjder öster
om byn Mogelin. Ställningen var förstärkt och besatt med 15 000 – 16 000 man.
Den 20 september gick de svenska trupperna över bron i skydd av eld från i lägret kvarlämnade grova kanoner. Då ett frontalt
anfall mot höjden bedömdes mycket svårt att utföra flyttades trupperna öster om höjden till byn Pomichowo. Till skydd för
förbindelserna kvarlämnades rytteri i byn Pomichowo och en fotbrigad vid biflodens norra myning. Trupperna uppställdes i slagordning
på två linjer, med infanteri i mitten och rytteri på båda flyglarna. De jämtländska krigarna torde tillhört de ångermanländska
trupper, som stod i mitten med närkingar till höger och finnar till vänster. Framryckningen, som gick mot polackernas vänstra
flank, började i god ordning. Polackernas trupper tillbakadrevs efter hand och då de nådde lägret vid byn Mogelin anföll svenskarna
med hela sin styrka. Fienden flydde därvid i oordning norrut, lämnade 300 döda, 7 kanoner, 2 standar och över 500 vagnar i segrarnas
händer. Endast ett fåtal fångar togs och de svenska förlusterna utgjordes blott av en stupad och en sårad. Ett försök att följande
dag återta lägret slogs tillbaka med betydande förluster för polackerna. Genom segern vid Nowodwor blev vägen öppen för
förstärkningarna från Litauen till de svenska stridskrafterna i Polska Preussen.
1680-1811 Jämtlands Dragonregemente
År 1680 fick överste Åke Ulfsparre fullmakt att återupprätta ett jämtländskt regemente. 1688 fann detta sin form i
överenskommelsen med jämtarna om införandet av indelningsverket för ett kavallerikompani om 100 ryttare och ett dragonregemente
om 1048 dragoner. Överenskommelsen är känd som Brunflotraktaten. Regementet kom att benämnas ”Jämtlands dragonregemente”, vilket
är svårbegripligt. Möjligen kan man tolka det som en strävan att på sikt göra regementet beridet, något som i så fall aldrig kom
till utförande, för regementet förblev oberidet. Från 1687 blev Frösöläger mötesplats för regementet.
Indelningsverket var en svår börda för den fåtaliga jämtländska allmogen. Därför inskrevs också att regementet endast fick
användas för att försvara landskapet. Under Karl XII tidiga fälttåg fick Jämtlands dragonregemente kvarbli i landskapet son
gränsbevakning fram till 1718, då det dock beordrades ingå i general Armfelts armé. Starkt reducerat förlades regementet under
sommarhalvåren 1719-1721 vid kusten bl a vid Gävle och Hudiksvall, som skydd mot den härjande ryska galärflottan. Under den
följande fredsperioden fylldes vakanserna så småningom och 1728 tycks regementet åter vara fulltaligt och välövat. Under ryska
kriget 1741-1743 kommenderades regementet till Stockholm som garnisonstrupp. När det sedan 1743 återvände till Jämtland insattes
det för en tids bevakning vid norska gränsen.
1770 beslöts att regementet skulle omorganiseras till lätt infanteri. Detta tog lång tid, då både materiel och reglementen
saknades. vid regementsmötet 1787 tycks dock omorganisationen huvudsakligen ha varit genomförd.
Under ryska kriget 1788-1790 kommenderades regementet inledningsvis åter till Stockholm. Redan hösten 1788 fick emellertid
halva regementet gå till västkusten inför en hotande dansk invasion av Bohuslän. När invasionen avbröts inkvarterades regementet
i Varberg och Marstrand, där fältsjukan härjade svårt. Försommaren 1789 beordrades en jägarbataljon att överskeppas till Finland,
där bataljonen deltog i striderna vid Anjala och Hivikoski, norr om Finska viken, 1789-1790.
Under kriget 1808-1809 inriktades regementet med delar mot norska gränsen. Andra delar ingick i expeditionskåren mot Vasa,
som besattes av ryssarna. 1809 beordrades regementets huvuddel ingå i norra fördelningen i Västerbotten och deltog framgångsrikt
bl a i slaget vid Hörnefors. Samtidigt utspelade sig ”slaget” vid Bleckåsen, där en norsk styrka anföll det på trupper tömda
Jämtland. Norrmännen intog Järpe skans och framryckte mot Mattmar, men anfallet avvärjdes genom generalen von Döbelns snabba
ingripande med tillfälligt sammansatta förband, däribland Revsunds kompani.
1811-1820 Jämtland regemente
Under dessa få år har regementet kallats ”Jämtlands regemente” eller Jämtlands lätta infanteriregemente. Under kriget mot
Norge 1814 förbereddes anfall mot Tröndelagen och Röros. Trupperna hann dock aldrig överskrida riksgränsen innan kriget hade
avgjorts. När unionen mellan Sverige och Norge inleddes 1814 infördes ”Kongliga” framför regementsnamnet. Alla infanteriregementen
fick nummer 1816, totalt fanns då 29 infanteriregementen och Jämtlands regemente erhöll nummer 23.
1820-1853 Jämtlands fältjägarregemente
1820 fick regementet sitt nuvarande namn, som var den tidens benämning på lätt infanteri. 1800-talet innebar en rad
förändringar, där den största frågan var värnpliktsdebatten. Därmed kom ”beväringen” att så småningom bli en allt viktigare
del i förbanden. Kongliga i regementsnamnet byts ut mot ”Kungliga”.
1853-1893 Jämtlands fältjägarkår
Omkring 1830 utökades kavalleriet i Jämtland med ytterligare ett kompani på fältjägarregementets bekostnad. 1853 skildes
fältjägarna från hästjägarna i och med att båda var för sig organiserades som kårer: Jämtlands fältjägarkår och Jämtlands hästjägarkår”.
1893-1974 Jämtlands fältjägarregemente
De båda kårerna bestod till 1893 då båda utökades till regementen. Fältjägarna blev åter ”Jämtlands fältjägarregemente”
medan hästjägarna blev Norrlands dragoner (K 8), senare Norrlands dragonregemente som 1902 flyttade till Umeå, fick ny beteckning
K 4. 1980 flyttade dragonerna till Arvidsjaur. Utökningen från kår till regemente möjliggjordes genom att värnpliktiga i allt
högre grad togs i anspråk. 1901 togs steget fullt ut, indelningsverket avskaffades och allmän värnplikt infördes. Under unionskrisen
1905 insattes regementet för bevakningsuppgifter längs järnvägen och landsvägarna från norska gränsen.
En mycket påtaglig förändring inträffade 1911, då regementet flyttade in till de nyuppförda kasernerna i Östersund från den
gamla lägerplatsen på Frösön. Under första världskriget 1914-1919 ställdes krav på förstärkt beredskap. Fältjägarregementet
organiserade bl a ett antal bevakningskompanier. Dessa insattes i södra delen av Tornedalen, i Sundsvall, Härnösand, tidvis
Luleå m fl platser. Samtidigt bedrevs en intensiv övningsverksamhet koncentrerad till Jämtland i syfte att förbättra förbandens
krigsduglighet.
Sviterna efter 1925 års försvarsbeslut innebar att I 5, andra Livgrenadjärregementet i Linköping, slogs samman med första
Livgrenadjärregementet I 4. Jämtlands Fältjägarregemente övertog det lediga numret I 5.
Andra världskriget 1939-1945 kom på nytt att ställa krav på beredskap fr o m hösten 1939. Den 1 september blåstes befälsappell
från kanslihuset varefter regementschefen, överste Stenbäck inför den samlade befälskåren gav order för den anbefallda förstärkta
försvarsberedskapen bl a luftskydd och bevakning av skyddsföremål. Den 3 december anbefallde Kungl Maj:t partiell mobilisering,
bl a av fältjägarregementet. Organiserandet av linjeregementet I 5 genomfördes i Ås och den 14 december avtransporterades
regementet till Karungi för att där ingå i VI. Fördelningen under generalmajoren Ivar Holmqvists befäl. Tiden ägnades åt
utbildning, främst stridsskjutning och befästningsarbeten. Temperaturen höll sig kring -30 grader, stundom lägre. Där kvarstod
regementet till början av april 1940.
När tyskarna den 9 april invaderade Danmark och Norge var regementet under hemtransport och avrustning, då order om fullständig
mobilisering mottogs. Regementet grupperades nu med huvuddelen mot Norge mellan Fjällnäs och Valsjöbyn med kraftsamling i Åredalen.
I slutet av juni avlöstes regementet och förlades i fältdepå i trakten av Östersund. Gränsförsvaret mot Norge kom snart att
organiseras i stridsgrupper: Härjedalens, Åre, Hotagen och Sjulsås. Huvudsakligen inom dessa fullgjorde fältjägarförbanden,
denna beredskapstjänst fortgick intill krigets slut i maj 1945. Parallellt med beredskapstjänstgöringen bedrevs en mycket
omfattande utbildningsverksamhet vid depån. Detta innebar bl a att ett ”dubbleringsregemente”, I 35 kunde sättas upp 1941.
Den 30 juni 1945 upphörde den förstärkta försvarsberedskapen.
Fältjägarstugan (STF)
Under en fältjänstövning i trakten av Helags omkom i början av mars 1944 tre soldater, nämligen Helge Skogh från Lockne,
Bertil Ström från Östersund och Hans Östergren från Sundbyberg. De ingick i en förpluton om sammanlagt fjorton man på marsch
från Helags fjällstation mot Bruksvallarna. Plötsligt utbröt det en hård snöstorm. Fem man kom bort från plutonen. Två återfanns
vid liv, men de nämnda tre förs ihjäl på fjället. Regementets kamratförening startade efter olyckan en insamling för att till
de omkomnas minne låta uppföra ett vindskydd norr Öradtjärn. Det blev en s k ”Agellhydda” som i samband med invigningen
den 22 juli 1945 överlämnades till Svenska Turistföreningen – Fältjägarstugan. På platsen finns numera en stor modern
turiststuga. I samband med högtidlighållande av femtioårsminnet av olyckan, invigdes 1994 en ny stugvärdsstuga i vars
tillkomst regementet bidragit.
- Mer information om fältjägarstugan (pdf)
Affischen är utformad av Staffan Lindberg STF och text Ingvar Gustafsson
Tiden efter andra världskriget har fortlöpande ägnats åt att anpassa regementets verksamhet och organisation till nya krav.
Inom krigsorganisationsområdet har brigadbegreppet ersatt det tidigare (linje-) regementsbegreppet. Vapen- och fordonsutvecklingen
har varit revolutionerande och möjliggjort en tidigare ej anad ökning av både eldkraft och rörlighet. Särskilt förtjänar att
nämnas bandvagnen, som på 1960-talet ersatte hästen.
Östersunds försvarsområde 1939-1974
Vid andra världskrigets utbrott framkom ett behov av en militärterritoriell indelning motsvarande den civila länsindelningen.
Uppgiften skulle främst vara att föra befäl över lokalförsvaret. Tidigare hade funnits en indelning i rullföringsområden men
dessa hade inte taktiska utan värnpliktsadministrativa uppgifter. Jämtland-Härjedalens försvarsområde organiserades 1939,
men gavs redan 1940 namnet Östersunds försvarsområde Fo 22. Efterhand ålades försvarsområdet allt flera och större uppgifter
såsom mobilisering, utbildning mm. Detta ledde till att regementets och försvarområdets verksamhet alltmer kom att gå in i varandra.
1974-1997 Jämtlands fältjägarregemente och försvarsområde (I 5/Fo 22)
Under 1970-talet gjordes en översyn av verksamheten, vilket ledde till en sammanslagning av regementet och försvarsområdet
och innebar avsevärda rationaliseringsvinster. Man kan också påstå att regementet därmed återtog och förstärkte sin gamla roll
som bygdens regemente. Chefen för ”fo-regementet” blev försvarsområdesbefälhavaren och hans närmaste man, utbildningschefen,
blev brigadchef.
1994-1997 Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22) och Fältjägarbrigaden (NB 5)
Från 1994 skildes regementet från brigaden och vi fick två myndigheter, I5/Fo22 och NB 5.
Ledningsförhållandena förändrades inte i praktiken.
1998-2005 Jämtlands fältjägarregemente och Fältjägarbrigaden NB 5
I och med försvarsbeslutet 1996 slogs Fo 22 och Fo 23 ihop och bildade Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde Fo 23,
med stationeringsort Sollefteå. Den 31 december 1997 avvecklades Jämtlands Fältjägarregemente, I 5/Fo 22 och därmed blev endast
brigaden kvar som återtog regementsnamnet. Jämtlands flygflottilj, Norra underhållsregementet och Fortifikationsverket övertar
uppgifter att understädja Försvarsmaktens enheter i Östersunds garnison. Jämtlandsgruppen är MD-enheten som lokaliserats till
Östersund med uppgift att understödja hemvärn och frivilligorganisationerna i länet samt att samverka med kommunerna.
2004-12-31 läggs Jämtlands fältjägarregemente ner efter ett mycket omdiskuterat försvarsbeslut. 2006-06-30 är avvecklingen
slutförd och kanslihusflaggan halas för sista gången. Staketområdet och övningsfältet Pampas ägs av Fältjägaren Fastigheter AB